検索キーワード： ナレーター "Hans Bergqvist" すべてのカテゴリー

På våren 1990 förövades ett uppmärksammat brott i Helsingforstrakten. En söndagsmorgon anmäler en person in till polisen i Helsingfors att det ligger en livlös man i ett dike. Fyndet ska snart utvecklas till vad pressen kallade för "Guldmordsfallet", men i själva verket var det fråga om två mord. I denna artikel skildras hur fallet utreddes och behandlades i rätten. Den person som greps för brotten, erkände inte någon skuld, utan dömdes mot sitt nekande med stöd av de bevis som polisen kunde lägga fram.

Fyra mord som begås under bara några månaders tid chockar den lilla orten Tistedal i sydöstra Norge. Morden är hänsynslösa, och trots stora insatser tar det lång tid innan polisen får några användbara ledtrådar till vem mördaren kan vara. Mordoffren verkar slumpmässigt utvalda, men de har alla bott i samma ort. Vid de första morden finns inga vittnen, i ett av fallen tar det flera månader innan den dödes kropp hittas. Några barn som spelar boll i närheten av villan där mordoffret har bott, ser en hand sticka ut ur en komposthög.

Sommaren 1984 försvann en ung man plötsligt från sin lägenhet tillsammans med sina två hundar. Det föreföll som om han gett sig iväg på en resa, men med tiden framstod hans försvinnande som alltmer mystiskt. Först efter ett omfattande utredningsarbete kunde händelseförloppet fastställas och de skyldiga ställas till ansvar för "resan". I den skildring som följer har fingerade namn nyttjats för både personer och orter. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

Klockan är strax efter elva på kvällen den 14 april 2013 när de fyra männen kommer tillbaka till radhuset på Stjärnbildsgatan i Bergsjön. De har just gjort inbrott hos en äldre dam på Zenitgatan en knapp kilometer bort och ska nu bytet delas upp. De har hunnit sitta vid köksbordet någon minut när någon smyger fram till fönstret och kikar in mellan springorna i persiennerna, siktar och avlossar fem skott.

Torsdagen den 21 september 1950 på kvällen stävade panamaregistrerade lastfartyget s/s Energi sakta framåt i Ålands hav. Det blev hennes sista färd. Man trodde från början att fartyget gått på en mina. Först 15 år senare blev det klarlagt att orsaken var en helt annan. Det visade sig då vara en planlagd förlisning som fick rättsligt efterspel. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

I mitten av september 2011 rusar en förtvivlad mor in på länsmanskontoret i Nord-Gudbrandsdal. Hennes minderåriga dotter har berättat att hon haft en sexuell relation med borgmästaren i en av grannkommunerna, som även är släkt med familjen. Borgmästaren är dessutom bror till deras närmaste granne, som är borgmästare i kommunen som de bor i. Mannen i fråga är Rune Øygard, borgmästare i Vågå och en av de mest framstående politikerna i regionen - något som han hade varit de senaste 15-16 åren, och det här är den sanna historien om hans fall.

Ett flertal bomber detoneras nästan samtidigt i olika delar av Danmark, med kraftig rökutveckling och brand som följd. Bomberna har placerats på behandlingshem, och i sjukhus. Polisen misstänker direkt att det är samma person som ligger bakom samtliga detonationer. Inom kort levereras två brev till polisen, som sänts av en person som utger sig för att vara bombaren. Meddelandet är tydligt: om 16 miljoner kronor inte betalas till bombaren så kommer fler detonationer att ske.

På gården utanför en keramikskola i Västtyskland, oktober 1979, står två unga kvinnor och diskuterar sina planer inför helgen. Andrea, som kommer från Augsburg, och har fått flytta hemifrån för att gå på skolan, har börjat få hemlängtan, och vill gärna återvända hem över helgen för att träffa sin pojkvän och sina vänner. Hon bjuder med Margit, sin nyfunna bästa vän på skolan. Ingen av dem har råd med en tågbiljett, så de börjar undersöka hur de kan ta sig hem genom att få åka med en annan skolkamrat som ska hem över helgen.

Polisens helikoptrar besköts i hangaren, skott avlossades mot en polisstation, brinnande bilar blockerade vägen, bombattrapper placerades och fotanglar kastades ut. Postterminalen rånades på värdepost under tiden polisstationerna var blockerade. Stora delar av Göteborg stängdes av. En stund efter rånet satt några av gärningsmännen i en bil i Älvängen i Ale kommun och delade en flaska whiskey. Ett rån som blev av först tredje gången det var planerat.

Ett samtal kommer in till polisens ledningscentral i Göteborg. Uppringaren berättar att en man, blodig och svårt misshandlad, står på hans trapp och är i akut behov av hjälp. När polisen kommer dit möts de av en makaber syn. Blod täcker varje yta av huset, tillhörande den misshandlade mannen och hans vän. På övervåningen hittar de mannens fru på köksgolvet, bakbunden och bara minuter från döden.

Ett gäng våldsverkare av det mest allvarliga slag vi någonsin haft i Sverige härjade i Stockholmstrakten under 1980. Genom omänsklig tortyr tvingade ligaledaren sina underhuggare att, sedan de återhämtat sig, utföra bankrån på löpande band. Vid det sista rånet -- ett rån mot SE-banken i Årsta i södra Stockholm -- kom de två genom tortyr tubbade rånarna över cirka 82 000 kronor. De fick själva behålla tillsammans endast 10 000 kronor. Resten av bytet tog ligaledaren hand om. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

Natten till den 7 augusti 1985 förövades ett familjedrama som saknar motstycke i vår tid. Det hela utspelades på en gammal bondgård i Essex nordost om London. Då polisen nästa morgon bröt sig in i huset fann man fem familjemedlemmar dödade, skjutna med ett gevär av kaliber 22. Dottern i huset, som kort dessförinnan hade kommit hem från en psykiatrisk klinik, låg död med ett skott i huvudet och geväret över sig. De flesta trodde att hon i sinnesförvirrat tillstånd hade tagit livet av de andra familjemedlemmarna och sedan skjutit sig själv. Polisen var av samma uppfattning.

Den 16 juni 2000 var en vacker sommardag, och för de flesta skolbarn var det i alla avseenden årets bästa dag, eftersom det var sista skoldagen före sommarlovet. Hur ljust det än såg ut, så skulle dagen dock sluta mycket tragiskt. Den 16 juni 2000 var nämligen sista dagen i livet för 36-åriga Marianne och hennes två söner, Dennis, 10 år och Brian, 12 år. Än idag är fallet ett av Danmarks mest skrämmande och uppmärksammade rättsfall. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

Tisdagen den 23 september 2008 kontaktade en kvinna polisen i Umeå. Hon letade efter sin son Fredrik, som hon inte lyckats att komma i kontakt med den senaste tiden. Fredrik hade svåra missbruksproblem och umgicks i fel kretsar, och hans mamma började bli mycket orolig för sin son. Efter gediget polisarbete lyckades man till slut hitta Fredrik, men han var inte längre vid liv. Han hade blivit misshandlad, torterad och förd till en grusgrop, där gärningsmännen hade satt eld på honom. Tidningarna gav fallet namnet "Grusgropsmordet".

"DET HÄR ÄR ETT RÅN. FYLL VÄSKAN MED PENGAR." Gunnar, anställd på banken i Malå, tror först det är ett skämt när den yngre mannen lämnar fram en lapp med orden. Men när han ser pistolen som riktas mot hans huvud förstår han att detta är på fullaste allvar. Detta är ett rån. Elva dagar senare sker ännu ett bankrån 22 mil söderut i Umeå. Även här är det en yngre person som hotar personalen med pistol. Är det samma rånare? Indicierna och tips till polisen tyder på det. Men polis och åklagare måste ha bevis för att kunna föra fallet till domstol, och ärendet lades ner.

Det är en tidig morgon i västra delarna av Göteborg. Den klara luften ger oss känslan av att våren är på väg. Solen lyser från en blå himmel, det är fortfarande kyla i luften och man kan förvänta sig en vacker dag. Det är fredagen den 1 mars 2013 och klockan är strax efter sju då ljudet från sirener hörs genom staden. Susanne får aldrig uppleva denna vackra dag, och inga andra dagar därefter heller. Hennes före detta sambo, Ingemar, har precis avslutat hennes liv. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

Strax efter klockan 13.00 måndagen den 14 september 1992 körs en vit Volvo 744 GLT av en ensam man in på den lilla idylliska gatan i centrala Lund. Mannen kör till gatans slut och knackar på en svart dörr i ett av de små gathusen. Ingen öppnar. Han går tillbaka till bilen och väntar en stund. Kort därefter kommer ytterligare en bil in på gatan, en nyare jeep. Ur detta fordon stiger ett ungt par, där mannen bär ett litet barn -- en åtta månader gammal flicka -- på armen. De går in genom den svarta dörren i gathuset. Klockan är exakt 13.21.

I Greve von Knorrs trädgård saknas en dyrbar staty samtidigt som någon har stulit trollkarlen Jack Russels trollerihatt bara minuter före en föreställning. Och vad är det för skumt som sker i ödehuset på heden? Alla händelserna har minst en sak gemensamt: På brottsplatserna hittas brev med mystiska bokstavskombinationer, omöjliga att tyda. Kan vildkatten Ville hjälpa till, eller är det han som är tjuven? Som tur är dyker kommissarie Tax poliskompis Alexander upp varje gång ett nytt brott begåtts. Väldigt lägligt ... Kommissarie tax är en småfet tax i sina bästa år.

Herr Satterthwaite sitter och tar en kopp te på Harlequin Café medan han väntar på att hans bil repareras. Plötsligt dyker Herr Quin upp, varpå Satterthwaite passar på att berätta om en familj han ska besöka snart. Under tiden kommer en av familjemedlemmarna in på caféet. Quin lämnar kryptiskt caféet med ordet "Daltonism" och Satterthwaite tvingas själv att ta reda på vad han menar och vilken koppling det har till familjen... Denna novell är en del av samlingen "Gul Iris". Agatha Christie föddes 1890 och dog 1976.