検索キーワード： 著者 "Sven Hassel" すべてのカテゴリー

The Legionnaire swings the MG-muzzle. The smoke eats its way into the officers’ stomachs. They drop to the snow-covered ground, coloring it red. Bestial shrieks sound from the woods as a wave of fur clad soldiers storm out. They are near the Finish-Russian frontline. The machine guns snarl till the magazines are emptied. Old Man’s platoon, with Tiny the giant and Porta in the lead, fights a rough battle behind Russian lines.

Bloody partisan fights rage in the Balkans. Grenades rain down over the streets. From the rooftops, a heavy machinegun fire strikes down on the hunting battalion. Moaning, the injured soldiers crawl for cover. Molotov cocktails explode with hollow roars, and the burning liquid splash up on humans and materiel. - Partisan, the major stutters terrified and jumps off the vehicle. Porta salutes him with an idiotic smile. - Reporting to the Major that they will probably make it hot for us!

Porta struggles to keep the heavy tank between the marching soldiers. One moment of inattention, and he will bulldoze an entire company. An enormous fireball strikes the bushes in front of the vehicle. The panzer soldiers jump head first from the tanks for cover. With frightened eyes and beating hearts they lay in the sun, waiting for death. A great wall of fire rises towards the sky. - Stalin organ, Heide mumbles terrified. Porta speeds up the engine. The tank plows through sun and water. They are near Moscow, 1941.

Rumor has it; they are being moved to Warsaw. Heide, who is always informed, claims that all hell is loose over there. There is talk of a German pullback from the eastern frontline. Thousands of British paratroops have landed and Polish soldiers converge on from the woods. But the Polish army is already doomed. Not only by the Reichsführer Himmler in Berlin, but also by Marshal Stalin. The Polish nationalists vainly beg the Red Army for help. But it has already been decided that the Polish communists are to take over Poland.

It is freezing 38 degrees. Stalingrad, the winter of 1942-1943. A chilling wind sweeps over the plains, slinging ice crystals into our faces. We are marching past thousands of frozen bodies. The SS-general is marching in front of the convoy, silently and withdrawn. He is angry. We realized that a while back. A fanatic who wishes to die in battle. And the SS-general wants to take as many to die with him as possible. "MOVING STUDY IN THE STALINGRAD CAMPAIGN...

It feels as if the entire area is blown up. A long rumbling explosion shakes the German position. Then an infernal scream sounds. Through flashes of fire, they see Tiny's huge silhouette with the light grey bowler on his head. He is standing by the end of the enemy trench with his machine gun resting on his hip. The tracer streak projectiles shoot out of the muzzle. Bewildered shapes flee in panic. - What a bunch of devils, the Russian lieutenant exclaims in admiration.

Alltid ska det drabba oss, protesterar Porta från förarsätet. Oss fattiga kulier jagar de så det ryker om strumporna. Man är så motbjudande oförskämt rask och sund och alla grannens kulor viker undan för en så man aldrig kommer ifrån det här skitkriget och får vräka sig på lasarett. Och man riskerar att bli ihjälslagen på alla möjliga sätt för en ynka Mark om dagen, fyller Lillebror i. Men en dag, på permission hos vackra Wera, anar Porta plötsligt en möjlighet att välbärgad kunna dra sig ur kriget.

GPU-fängelset ligger som ett ohyggligt hot på toppen av en höjd och allt som oftast försvinner det i snöyran. Ryssarna är där och har befäst det. Plötsligt låter det som om något kommer nerramlande genom ett stort rör, följt av ett åskdunder. Snön sprutar upp i kaskader framför oss. Det här gillas inte, protesterar Porta nerifrån sin snögrop. Det var ju vi som skulle skjuta med mörsare och inte kollegorna på andra sidan. Alltid ska de bryta mot överenskomna regler!

- Krigsrätten står alltid redo att ta emot dig i det här kriget, säger Gregor. Om det inte smäller hamnar vi inför krigsrätt. - Och om det smäller och Ivan får tag i oss hamnar vi inför en annan krigsrätt, ler Porta. - Man ska inte tänka så mycket, håll i järnhatten, snart smäller det, gastar Lillebror. Långt uppe i norr, mellan Sala och Murmansk, opererar 27e pansarstraff-regementets 5e kompani som fjärrstridspartisaner bakom de ryska linjerna. Deras uppgift är att spränga broar och fördämningar.

Plötsligt exploderar en signalraket på andra sidan berget, men knallen från explosionen når inte ner till det ramponerade tåget. - Det är inte bara för att njuta av åsynen som de avfyrar en sån där raket, mumlar Lillebror. De ger sig inte förrän vårt tåg är utspritt över hela Strumadalen. - Jag föreslår att vi sticker innan partisanerna kommer tillbaka, säger Porta. Vi har egentligen inget att tala med dem om. - Vansinnigt, det är fanflykt, hörs en skräckslagen röst.

Det går rykten om att vi ska till Warszawa. Där lär fan vara lös. Heide, som alltid vet besked, påstår att tusentals engelska fallskärmsjägare har kastats ner där och att polska soldater strömmar dit från skogarna. Hela Himmlers SS-Dirlewangerdivision skall ha slaktats på en enda natt. Det sista tror vi gärna på, för det stämmer med våra önskningar. SS-Brigadeführer doktor Dirlewanger är nog den mest hatade mannen i hela Östeuropa.

SS-Generalens visselpipa ljuder. Ett helvetes larm bryter lös. Projektiler yr in bland de vitklädda gestalterna. "Fältväbel Beier!" kommenderar löjtnanten. "Ni arbetar er in i skogen med er pluton. Vi ger er betäckning." "Alltid vi! " knotar Porta. "Varför ska vi ensamma vinna Adolfs segerrika återtåg? Hela kriget skulle gå på tok om inte vi fanns. Det är ingen av oss som tvivlar på att vi har förlorat kriget. Men ingen talar om att ge upp. I all sin uselhet är livet för dyrbart för oss."

Mot östfronten rullar ständigt nya kolonner med vapen, ammunition och manskap. I motsatt riktning transporteras oupphörligen totalförstörda stridsfordon, artilleri och sjuktransporter med soldater som inte är mycket mer än vid liv. Sven och de andra soldaterna i det 27:e straffregementet lever i konstant fruktan för de ryska stridsvagnarna, som kommer närmre för varje dag. Ett felaktigt beslut innebär en säker död. Sven, Lillebror och Legionären befinner sig svårt sårade i en iskall godsvagn på en farlig resa västerut mot sjukhuset i Hamburg.

Soldaterna i det 27:e straffregementet befinner sig på den ryska fronten. Utrustade med pansarfordon ska de utföra den omöjliga uppgiften att upprätthålla den tyska offensiven mot den Röda armén. Egentligen borde Sven, Porta, Lillebror och de andra soldaterna i det 27:e regementet varit döda för länge sedan, men de kämpar varje dag för sin överlevnad, snarare än för att bringa ära till Tyskland. Sven Hassel-serien. ”Döden på larvfötter” är den andra delen i serien om Sven Hassel och de andra soldaterna i det 27:e straffregementet.

Monte Cassino, det heliga berget norr om Neapel, var en naturlig observationspunkt. Sluttningarna, mindre höjder och dalen framför hade av tyskarna byggts ut till en av världens mest respektingivande försvarsställningar. Slaget om Monte Cassino vintern och våren 1944 var ett obeskrivligt helvete for både anfallare och försvarare. De allierade satte in allt vad de hade av flyg, artilleri, pansar och infanteri från många nationer och bland de tyska styrkorna stred de främsta elitförbanden.

Monte Cassino, das heilige Kloster nordwestlich von Neapel. Die Deutschen haben riesige Verteidigungspositionen aufgebaut. Die Schlacht von Monte Cassino im Winter und Frühjahr 1944 wird zu einer unbeschreiblichen Hölle, sowohl für die Verteidiger als auch für die Angreifer. Auf der Seite der Alliierten stehen Flugzeuge, Artillerie, Panzer und Infanterie von vielen Nationen auf dem Spiel.

Les luttes sanglantes des partisans se font entendre dans les Balkans. Une pluie de grenades à main tombe sur la rue. Des feux de mitraille tombent, depuis les toits, sur le bataillon de chasseurs. Les soldats gémissants se traînent à la recherche d'un refuge. Des cocktails Molotov explosent en provocant des cavités énormes et le liquide incendié tombe sur les humains et le matériel. - Partisans, bafouille le commandant épouvanté et il saute du véhicule. Porta salue et sourit, en faisant l'idiot. - Je vais informer le Commandant qu'on nous attend pour la fête !

Porta lutte pour que le colossal char blindé reste entre la colonne des soldats. Un moment d'inattention et il aurait pu écraser la compagnie au complet. Une énorme boule de feu tombe juste devant le char, entre les sapins. Les soldats panzer plongent hors des blindés pour chercher refuge. Les yeux remplis de terreur et les cœurs battant à grands coups, ils attendent la mort, sous le soleil. Un mur de feu gigantesque s'érige vers le ciel. - Organes de Staline, murmure Heide craintif. Porta accélère le moteur.

Het regiment rukt opnieuw op tegen het Rode Leger onder de nietsontziende aanvoering van hun krankzinnige legerleiding. De oorlog is zijn laatste fase ingegaan en de moraal in het Duitse leger is tot een dieptepunt gedaald. Maar voor het strafregiment van de hoofdpersonen is deserteren geen optie. Zij moeten doorvechten tot de laatste snik, aan het gevaarlijkste front van Europa.

Está congelando a -38oC. Stalingrado, inverno de 1942-1943. Um vento frio varre as planícies, jogando cristais de gelo em nossos rostos. Estamos marchando por milhares de corpos congelados. Os generais da SS estão marchando na frente do comboio, silenciosos e distanciados. Notamos que o general da SS está bravo há um tempo, um fanático que quer morrer em batalha, levando consigo tantos quanto possível.