検索キーワード： 著者 "Anders Sundelin" すべてのカテゴリー

Bosse Jansson kommer inte till jobbet den 5 april år 1976. Ingen på postkontoret har hört från honom. Han svarar inte i telefon och ingen öppnar när man ringer på dörren till hans lägenhet. Idag är det fortfarande ingen som har hört något från Bosse. Teorierna om vad som inträffat är många och frågorna ännu fler. Vad var det egentligen som hände med brevbäraren i april 1976? Har försvinnandet något att göra med hans aktivism inom den politiska vänstern? Eller var han en agent som blev farlig för sina uppdragsgivare?

När Bosse Jansson inte kom till jobbet på måndagmorgonen blev alla kollegorna på det lokala postkontoret oroliga. Bosse var en ordentlig ung man som alltid ringde i förväg om han hade förhinder. En av kollegorna begav sig hem till Bosses lägenhet och knackade på dörren, men fick inget svar. Även nästa dag saknades Bosse på arbetsplatsen, och hans vänner började befara det värsta. Bosses chef gick till polisen för att anmäla försvinnandet, men ombads att avvakta. Några dagar senare börjar polisen undersöka Bosses försvinnande. Ingen nära släkt finns till den unge mannen.

Kejneaffären, som idag är bortglömd av många, var en av 1900-talets stora svenska skandaler. Pastorn Karl-Erik Kejne började 1949 få samtal om nätterna, av någon som ringde, och sedan lade på. En tidig morgon ringde det på Kejnes dörr. Utanför fanns hans chef, som utan att säga ett ord stormade in i lägenheten, till Kejnes sovrum. Efter att ha sett att Kejnes säng var tom, och att han sovit ensam, lugnade chefen ner sig.

John Hron hade sommarlov. Året var 1995, och sommaren hade bjudit på tryckande heta dagar, och varma behagliga nätter. 14-åriga John var som de flesta tonåringar, han gillade att sporta, och var duktig på att paddla kanot. Han älskade bandet Iron Maiden, och brukade dagdrömma under lektionerna i skolan. John och en vän begav sig ut för att tälta en eftermiddag i slutet av augusti. Kvällen var varm och behaglig, de bägge pojkarna grillade korv och njöt av sommarlovets sista dagar. Vid sjön dök det snart upp några andra tonåringar, som John kände till från skolan.

"Hej mamma. Jag går och hälsar på Jesper i skolan, har gjort läxan och till och med bäddat sängen, kommer hem senare för att hämta träningskläderna. Ciao/Nico" Nicolas skulle aldrig komma hem igen. Han begav sig till Bromma gymnasium en kall januariförmiddag 2001, för att hjälpa sin bror som hamnat i trubbel med en langare. De två annars skötsamma bröderna hade fått tag på en påse blå valiumtabletter, som langaren ville ha tillbaka. Nicolas går med langaren till en av skolans toaletter, för att överlämna sin del.

"Den polisanmälan som knackades ned tidigt denna junimorgon hölls i samma lakoniska stil som polisanmälningar brukar hållas, vare sig det gäller cykelstölder, krogslagsmål eller mord: 'Tid som i fält 31 ringde kassernvakten I 13 och meddelade att det förekom skottlossning i skogspartiet omkring restaurant kullen. Polispersonal sändes till platsen och påträffade minst 5 döda personer.' " Det hade varit övning för de tretton lottorna som befann sig i kasernen. De hade haft en underbar vecka, sommaren hade kommit, befälhavarna hade varit trevliga, och gruppen hade haft roligt.